Sida:Kapten Grants barn 1910.djvu/209

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
205
KAPTEN GRANTS BARN.

Då dimmorna följande dag lyfte sig, så att de kunde skåda sig omkring, gjorde de det likväl icke med så glada blickar, som de tänkt sig. De voro nämligen icke längre på väg till huvudstaden utan bort därifrån. De kunde icke längre fritt röra sina lemmar efter egen vilja. Deras fötter voro bundna, och de lågo på en bädd av torra ormbunkar på bottnen av en tjugo meter lång kanot, som, rodd av åtta maoriinfödingar, hastigt sköt uppför Waikato.

Mitt i natten hade de helt plötsligt blivit överrumplade, övermannade och bortförda. Och de befunno sig nu hjälplösa i händerna på de fiender, de mest av alla hade fruktat.

Vid styråran stod en storväxt inföding av ett så majestätiskt utseende, att man strax såg, att han var en hövding, något som också bestyrktes av hans tatuering, som var mycket omsorgsfullare än