Hoppa till innehållet

Sida:Kapten Grants barn 1910.djvu/43

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
39
KAPTEN GRANTS BARN.

— Nej, det hade vi inte tänkt göra, svarade lorden.

— Då hoppas jag, ni tillåter mig att draga största möjliga vinst av mitt olycksaliga misstag och låter mig göra bekantskap med en annan ort än denna. Ty Madeira erbjuder ingenting intressant för en geograf. Allt vad som kunnat sägas och skrivas om det är redan sagt och skrivet. Desstom är det i starkt tillbakagående i avseende på vinskörden, ja rent av på förfall. Så om det gör er detsamma, skulle jag hellre gå i land på Kanarieöarna.

— Då lägga vi till där, sade Glenarvan, Kanarieöarna ligga också i vår väg.

Den 31 augusti utpekade John Mangles för Paganel en ljus fläck, som stack av mot molnen vid horisonten. Det var Teneriffas bergsspets, som lyfte sig mer än 3,000 meter över havet.

Men Paganel var icke i humör att beundra den. Mont-Blanc var mycket högre, och för övrigt hade han fått motvilja för alla Kanarieöarna. När han tänkte efter, kom han ihåg, att de redan voro utforskade, och således hade han alls ingenting där att göra.

— Men hur är det, frågade han, lägga ni inte till vid Kap-Verde öarna?

— Jo, där skola vi taga in kol, sade kaptenen.

— Gott, då stiger jag av där. Visserligen är