Alla hade de hållit av den modiga gossen, men den, som mest fäst sig vid honom, var dock Glenarvan.
Han var alldeles förtvivlad. Icke en dal, icke en avgrund ville han lämna ogenomsökt. Icke ett steg vidare ville han gå, förrän man funnit honom.
— Hur skulle vi utan honom våga möta hans far? sade han. Och vad skulle det tjäna till att rädda kapten Grant, om vi måste säga honom, att det kostat hans sons liv.
Man försökte påminna sig det ögonblick, då man sist sett honom, och var han då befunnit sig. Slutligen kom man underfund med, att han legat bredvid Wilson på klippblocket och att denne lagt märke till hans närvaro ungefär två minuter, innan blocket stannade.
Således visste man, åt vilken sida barnet fallit och kunde beräkna, att det skett på omkring en kilometers höjd från bergets fot.
De sex männen började sökandet. De klättrade upp på utsprången, spanade i alla klyftor, stego ned till bottnen av bråddjupen och unnade sig varken mat eller vila på hela dagen. Och då de andra slutligen slogo upp ett tillfälligt läger och togo sig någon föda för att få krafter att fortsätta letandet, ville Glenarvan icke smaka något och irrade ensam omkring på klipporna.
Följande dag sökte man vidare men utan
