Hoppa till innehållet

Sida:Karin Brandts Dröm 1904.djvu/156

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

— 146 —

väntande, att systern skulle falla henne om halsen och säga henne allt.

Men med ögon, hvilka ingenting tycktes se, gick Cecilia förbi systern och sprang uppför trappan till sitt rum, där hon stängde sig inne. Ensam och tigande stod Karin kvar i det stora rummet, där skymningen redan föll. Hon tänkte på sin egen hemlighet, och när hon förde handen mot sitt bröst, kunde hon känna trycket af den tunna guldringen, hvilken fäst i ett smalt sammetsband hängde innanför linnet vid hennes barm.