— 30 —
den vackra herrgårdsdottern. Ödmjukt, men dock med en viss värdighet nalkades hon altarrunden och böjde knä längst bort till vänster. Det blef ett litet mellanrum mellan henne och folkets döttrar. Sådant kom af sig själft, emedan ingen hade mod att taga plats alldeles intill herrgårdsfröken, och kyrkoherdens vinkar, att ingen skillnad mellan hög och låg fick göras vid Herrens bord, syntes ingen märka.
Därför nalkades kyrkoherden Cecilia först, och medan orgelns toner fyllde hvalfven, räckte han den unga flickan brödet och vinet, uttalande de heliga orden. Därefter gick han två steg till vänster och gaf åt socknens öfriga ungdom samma delaktighet. En högtidlig stämning hvilade denna dag öfver hela gudstjänsten och meddelade sig åt församlingen. Ty en stor dag var det för socknen, emedan Magnus Brandts äldsta dotter gått fram. Alla kände sig taga del i det som skett, och när Cecilia, lugn och med en smula nedböjdt hufvud, gick tillbaka till herrgårdsbänken, där fadern, systern och mamsell Agda väntade henne, lade hela församlingen märke till, att bland alla de unga var hon den enda, som icke gråtit. Tankfull, snarare än upprörd, böjde hon hufvudet ned till bön och syntes icke höra, huru allmogens döttrar snyftade omkring henne.
