denne på följande sätt: Han hade stora kunskaper i botanik, entomologi, kemi, mineralogi och geologi. Hans slutsatser byggdes på långvariga och ingående undersökningar. Han hade en utmärkt god omdömesförmåga och var harmoniskt utvecklad. — — — Han var starkt religiös och så ortodox, att han en dag sade mig, att det ville göra honom innerligen ondt om ett endaste ord i de 39 artiklarna (en af engelska kyrkans bekännelseskrifter) skulle ändras.” Denna vänskap varade till Henslows död och var för Darwin säkerligen af den största betydelse. Det var på Henslows inrådan, som han började att på allvar studera geologi, och genom dennes förmedling blef han i tillfälle att med en framstående geolog Sedgwick företaga en exkursion i det nordliga Wales, som var af väsentlig nytta, då han på denna resa fick lära sig en smula praktisk geologi. Såväl Henslow som Sedgwick voro rättrogna anhängare af Cuviers läror, hyllade således åsikten om arternas oföränderlighet och kataklysmteorien, och betraktade Lamarcks utvecklingslära som ovederhäftigt prat.
Hvad som emellertid under dessa år mest upptog Darwins flit och intresse i naturens studium var insektsamlande. “En dag“, berättar han, “då jag fläkt barken af några gamla träd, såg jag två sällsynta skalbaggar och tog en med hvardera handen; så fick jag se en tredje och ny art, som jag omöjligen hade hjärta att gå miste om; och så stoppade jag den ena, som jag höll i min högra hand, i munnen. Hu! den sprutade ut en slags bitter vätska, som brände mig så på tungan, att jag måste spotta ut den, och jag gick miste både om den och den tredje. Jag var en mycket lycklig
