Hoppa till innehållet

Sida:Karl Starbäck Darwin 1909.djvu/23

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
19

och sköt själf alla de djur, han insamlade. Efter hand öfverlämnades dock geväret åt tjänaren och slutligen helt och hållet. Jakten gjorde för starkt intrång i hans arbete. “Jag fann ehuru omedvetet och omärkligt, att iakttagelser i naturen och tänkande gaf en långt större glädje, in duktighet i sport.“ Ser man Darwins jaktifver i samband med det intresse för naturen, som så ovedersägligt präglade hans ynglingaår, är det knappast berättigadt att hänföra den till sport. Fastmer var den ett utslag af hans kärlek till naturens friskhet och rikedom, och säkerligen bidrog den att skärpa hans iakttagelseförmåga och öka hans kännedom om dess alster.

Under sina sista år i Cambridge studerade Darwin Humboldt, skaparen af den modärna geografin. Hans skildringar gjorde ett så starkt intryck, att Darwin afskref långa utdrag ur hans böcker särskildt om Teneriffa, hvilka han uppläste för sina vänner. Han lät också introducera sig hos en köpman i London för att höra efter lägenhet till den härliga ön. Men resan med “Beagle“ kom emellan.

I augusti 1831 mottog Darwin ett bref från Henslow, i hvilket denne erbjöd honom att som naturforskare deltaga i en resa, som under kapten Fitz-Roy’s befäl skulle företagas till Eldslandet och hem öfver Ostindien. “Jag anser“, skrifver Henslow, “Eder vara den mest lämplige af dem jag känner att öfvertaga ett sådant värf. Jag säger icke detta, därför att jag tror att Ni är en fulländad naturforskare, men Ni är tillräckligt duktig att samla, iakttaga och uppteckna allt, som förtjänar att upptecknas i naturvetenskapligt hänseende“.