24
öars och det sydamerikanska fastlandets djur och växter.“ Det var hufvudsakligen ett par sakförhållanden, som började att rikta hans tankar på arternas föränderlighet. Dels att i pampasformationens lager funnos rester af stora djur med pansarbeklädnad, liksom hos de därstädes ännu lefvande bältorna, dels Galapagosöarnas märkliga flora och fauna. Ehuru ingen af dessa öar syntes vara af någon afsevärd geologisk ålder och både växter och djur i stort sedt öfverensstämde med fastlandets former, befunnos de dock till arten skilda ej blott från dessa utan äfven från hvarandra. Att förklara detta medelst flera särskilda skapelseakter syntes långsökt och onaturligt, en enkel förklaringsgrund fanns däremot i en divergerande utveckling från gemensamma stamfäder.
Att Darwins arbetsbörda under denna resa var oerhörd är påtagligt och den underlättades icke däraf, att han tätt och ofta angreps af sjösjuka, af hvilken han led oerhördt. “Den som lider mycket af sjösjuka“, säger han i sin resebeskrifning, “må noga betänka sig, innan han begifver sig åstad på en lång sjöresa. Jag talar af erfarenhet, det är ingen obetydlig sjukdom, som botas på en vecka.“ Den var så långt ifrån obetydlig, att den ej blott inkräktade på hans arbetstid och arbetskraft ombord på fartyget utan förföljde honom i land, och sannolikt lade grunden till den ohälsa, som följde honom genom hela hans lif och af hvilken han understundom var nästan fullständigt nedbruten. Efter hans död skref en af hans skeppskamrater till Times följande: “Måhända ingen kan bättre än jag förtälja om hans ungdoms ihärdiga arbete.