Hoppa till innehållet

Sida:Karl Starbäck Darwin 1909.djvu/82

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

78

logiska forskningens olika grenar ha genom dess befruktande inverkan skjutit nya härliga skott, utan på snart sagdt hvarje område af mänskligt vetande ha dess synpunkter satt sin prägel. Fåkunnigheten och obskurantismen, som ej bättre hoppas än att utvecklingslärans af Darwin lagda fasta grund skall grusas, ha med begärlighet uppsnappat ryktena, att moderna undersökningar skulle bevisat, att Darwinismen vore byggd på idel misstag. Det har ingen iakttagelse visat. De Vries, mutationsteorins upphofsman, har visserligen funnit, att arternas förändringar ske språngvis och ej så småningom. Darwin, som äfven kände mutationer eller som han kallade dem språngvarieteter, lade för liten vikt vid dessa. Men om sålunda arternas uppkomst ej beror på hopsummeringen af små förändringar under otaliga generationer, så verkar genom kampen för tillvaron alltjämt det naturliga urvalet. Och under dess lagar lyda alla lefvande organismer. Kopernikus och Galilei förvisade jorden från dess plats som världens centrum. Darwin har fullbordat deras verk och för alltid upphäft den antråpocentriska världsåskådningen. Människan har fått stiga ner från sin själftimrade tron, som universums medelpunkt; men underkastad utvecklingens lag är hennes förhoppning om framtida generationers lycka oändlig.

Ödmjukt må vi böja vårt hufvud för Darwins vetenskapliga gärning. Som människa står han för oss som ett föredöme med få som likar. Vi ha i denna skildring sökt ge en bild af hans person, men vilja här fullständiga den genom ett uttalande från en man, som kände honom nära. Omedelbart efter dödsfallet skref