Sida:Kattresan av Ivar Arosenius (1909).pdf/19

Den ville äta lillan opp,
Men katten rädda’ lillans kropp.
Ty katten sprang så fort, så att
Ingen kunde få den fatt.

Krokodilen grät så mången tår,
Han led utav en hunger svår.
Men lillan skratta’ och va’ gla,
Att den ej kunde lillan ta.

Sedan motte dom en häst,
Han var klädd i blommig väst.