»Ja, inte har jag någe emot å höra't en gång te,» sa Kattrinna och tittade ut genom fönstret. »Men en sån här ljus å vacker kväll har nog folk sina vägar åt andra håll. En kan inte vänta, att nån ska komma te vår stuga.»
»Det skulle smaka mej bättre än vetebröd te kaffe, om jag fick höra Klara Gullas brev, medan jag sitter här å röker,» sa Jan. »Men jag har visst tröttat ut alla människor här i Askedalarna med å be dom läsa opp brevet. Nu vet jag inte te vem jag ska vända mej.»
Jan ryckte till av förvåning. Han hade knappt talat ut, då dörrn gick upp och August Där Nol stod på tröskeln.
»Kors, här kommer du just som efterskickad, min snälla August,» sa Jan, sedan han hade hälsat och bett den främmande sitta ner. »Jag har ett brev här, som jag ville be dej läsa opp för oss gamla. Det är från en skolkamrat te dej. Du har kanske ingenting emot å höra hur det går'na.»
August Där Nol tog brevet helt stilla och läste upp det. Han sade ut orden långsamt, liksom ville han suga dem i sig på samma gång.
När han hade slutat, sa Jan:
»Det var märkvärdigt, så bra du läser, min snälla August. Aldrig har jag hört Klara Gullas ord ljuda så vackert som i din mun. Vill. du inte göra mej den glädjen å läsa igenom brevet en gång te?»
Pojken läste brevet för andra gången med
