flickan fick se dem ifrån båten, skulle hon nog sätta på sig en sorgsen min, och så snart hon kom i land, skulle hon tala om, att hon inte hade fått ihop tillräckligt med pengar.
Och när hon sade detta, så skulle både Jan och Kattrinna låtsa, att de tog henne på orden, och Jan skulle säga till henne, att han inte kunde begripa, att hon hade vågat sig hem, då hon så väl visste, att Kattrinna och han inte frågade efter något annat än pengarna.
Han var viss om att innan hon hade gått över bryggan, skulle hon ta fram en tjock sedelbok ur kjolsäcken och lägga i deras händer.
Han hade tänkt sig, att då skulle han låta Kattrinna ta emot sedlarna och räkna dem. Själv skulle han bara stå och se på Klara Gulla.
Hon skulle nog märka, att han inte brydde sig om något annat, än att hon var tillbakakommen, och hon skulle säga till honom, att han var likaså stollig nu, som då hon for.
Så där hade Jan drömt sig det första återseendet. Men drömmen hade just inte gått i uppfyllelse.
Den dagen hade de inte behövt stå så värst länge på bryggan och vänta, Kattrinna och han. Båten hade kommit i god tid. Men när den kom, hade den varit så överfull med varor och folk, som skulle till den stora Broby marknad, så att det i första ögonblicket hade varit omöjligt att se om Klara Gulla fanns ombord eller inte.
Jan hade väntat, att hon skulle vara den
