II.
GAMLA VÄNNER TRÄFFAS.
»Nå, hur står det till med er systerson, min käre värd?» sade Tressilian, då Giles Gosling först visade sig i skänkrummet morgonen efter välkomstfesten. »Mår han bra, och står han fast vid sitt vad?»
»Vad må bra anbelangar, så gav han sig ut för två timmar sedan och har besökt jag vet inte hur många av sina gamla kamrater. Han har nyss hunnit tillbaka och håller nu på att frukostera på nyvärpta ägg och muskatvin; vad hans vad beträffar, varnar jag er som en vän för att befatta er med det eller något annat, som Mike föreslår.»
»Nåja, ert råd skall inte vara bortkastat», svarade Tressilian. »Jag skulle ändå bra gärna vilja följa honom. Men den där Foster, vem och vad är han, och varför gör han en sådan hemlighet av sin kvinnliga gäst?»
»I sanning», svarade Gosling, »jag kan inte tillägga mycket till vad ni hörde i går. Han var en av drottning Marys papister, och nu är han en av drottning Elisabets protestanter; han var underhavande till abboten i Abingdon, och nu är han herre på slottet. Framförallt var han fattig och är nu rik. Somliga tro att han har hittat en skatt nedgrävd i trädgården, andra att han har sålt sig till den onde för pengar, andra påstå
