Hoppa till innehållet

Sida:Kenilworth 1917.djvu/62

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Medan Wayland åtlydde grevens befallning, klädde tjänaren av sin husbonde och hjälpte honom att gå till sängs. »Jag säger ers nåd på förhand», sade han, »att den första verkan av detta läkemedel är en djup sömn, varunder det måste vara fullkomligt tyst i rummet, annars kan det ha de olycksdigraste följder. Jag skall själv vaka hos earlen tillsammans med någon av hans kammarherrar.»

Sussex tog drycken och riktade på Wayland en blick, som tycktes vilja tränga ända ned till djupet av hans själ, utan att den framkallade den minsta oro eller tvekan i mannens ansikte.

»Här är ingenting att frukta», sade Sussex till Tressilian och sväljde medicinen utan tvekan.

Kammarherren och sekreteraren lämnade rummet och gåvo befallning, att alla dörrar skulle stängas och allt buller i slottet strängt förbjudas. Flere herrar vakade frivilligt i salen, men ingen stannade kvar i den sjuke earlens rum utom hans kammartjänare Stanley, Wayland och Tressilian. Wayland smeds förutsägelser gingo snart i fullbordan, ty earlen föll i djup sömn.