Sida:Klingenstierna I.djvu/25

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
21
klingenstierna som professor geometriæ

annans direktion skall kunna göra mycket gagn, men att anföra ett huvudverk, därtill är han enligt min tanke ej vuxen.»[1] Han säges hava haft ett »svårt och oregerligt lynne» och varit en av kollegerna föga omtyckt person. Förslaget föll, men Hjorther nämndes 1746 till observator regius med 1 000 dlr kpt i lön och bostad. I samband härmed gjorde han d. 29 juli 1747 en donation till observatoriet av svågern Anders Celsii bibliotek oeh instrument samt 6000 dlr kpmt kontant. Biblioteket bestod av mer än 1000 band eller broschyrer i de matematisk-fysiska vetenskaperna och 3—500 band i humaniora och litteratur. Instrumenten voro ej få och några rätt dyrbara.

Vad nu tillsättningen av professuren efter Celsius angår, så fick den en högst oväntad utgång. På grund av hans övervägande förtjänster och första förslagsrummet tycktes Klingenstiernas utnämning bort vara självklar. Men nu inträffade, att den mycket ansedde adjunkten Mårten Strömer ej sökt, emedan han just sökt motsvarande professur i Lund efter professor Menlös, men blev där förbigången vid samma tid som förslaget upprättades i Uppsala. På detta sätt blev han avskuren från befordran på båda ställena. Han skrev då till kansleren en underlig supplik, vari han framhöll de omständigheter och orsaker, som varit honom hinderliga att söka den här vid akademien lediga astronomiska professuren, »anhållandes fördenskull, att på något sätt och i anseende till förtjänster vid denna vacance bliva ihågkommen, ehuruväl han varken vill eller kan göra sig något hopp i anseende till professor Klingenstiernas alla de andra sökandes och sina övervägande meriter densamma att erhålla». Konsistoriet, som fått skrivelsen till sig remitterad, yttrade, att man till fullo erkände magister Strömers vackra

  1. Hjorther var utan fråga en mycket god observator. Den meteorologiska journal, som han från 1739 i många år förde, torde vara den bästa från Uppsala under hela 1700-talet, och i Celsii upptäckt av och studier av sambandet mellan jordmagnetismen och norrskenet tog han en framstående del.