I allmänhet passade han ej på tiden utan kom ibland ½ timme för sent. Under loven sysslade han med sina roller, vildt deklamerande och agerande. En gång stapplade han på en vers, som började Depuis.... Klingenstierna grep ögonblicket i flykten för att erinra prinsen om, att han även hade andra värv, och imiterande hans röst, hans uppstyltade ton, hans entusiasm, sade han: »Depuis une demi heure, monseigneur, je vous attends.» H. K. H., som icke ville bli avbruten och trots allt ej kom på den bit, han sökte, intogs av förbittring mot Klingenstierna och röt alldeles rasande: »Depuis le premier jour que je vous ai vu, vous m’avez toujours déplu. Så, där har ni versen nu, som jag är glad att ha funnit i samma moment.» Därpå vände han sig bort och återtog spelet med en »air d’assurance et d’effronterie». Efter timmens slut blev ofta stor scen, då »biljetten» skulle skrivas. Skulle ett dåligt betyg sättas, så tiggde och grät prinsen och lovade bättring, och det hände, att ett mal förvandlades till bien eller ett passablement till très bien.
Man ser, att befattningen som lärare för prins Gustav var åtminstone i början föga angenäm. Klingenstierna nedlade dock mycken flit härpå. Bland de Klingenstiern’ska familjepapperen finnas en mängd anteckningar i olika ämnen, t. o. m. ett helt litet kompendium i världshistoria, skrivna med hans hand och tydligen avsedda för undervisningen av prinsen. Så småningom lyckades han ock att vinna dennes tillgivenhet, på samma gång som han steg i drottningens förtroende.
Gustav III skrev sedermera om sin forne lärare följande tacksamhetens ord: »Hans lugn var honom kärt, men hans plikt kärare. Han trodde, att medborgaren var till för fosterlandet och ej har rätt att undandraga det sin tjänst. Och vid hovet uppträdde han lika stilla och anspråkslöst som i sin förra tillbakadragenhet. Utan att anlägga hovmannens sätt och ton, fogade han sig efter sin nya
