les refractions se font immédiatement de divers milieux plus denses dans un seul et même milieu plus rare, par exemple, l’air; sont entre eux en proportion donnée.»
Sålunda vore en akromatism omöjlig,
Häremot invände visserligen Euler, att detta ej kunde vara riktigt, då människans öga ju vore akromatiskt, och han uppmanade den berömde optiske instrumentmakaren Dollond att anställa nya försök. Då emellertid hans antagande om akromatism i ögat ej är riktigt, så ledde hans förslag ej till något resultat.
Klingenstierna behandlade frågan rent geometriskt i en avhandling i Vetenskapsakademiens Handlingar för 1754.[1]
Resultatet av denna undersökning blev, »at af Newtons försök, om det i allmänhet hade sin riktighet, skulle följa icke en viss refraktionslag för särskilda strålar, utan oräkneliga, stridande både emot hvarandra och emot Newtons egen antagna refraktionslag. Hvaraf jag alltså intet annat kan sluta, än at själfva försöket ej kan efter matematisk stränghet äga rum.»
Följande år, 1755, skickade han beviset i brev till Mallet, som då vistades i London, och bad honom visa det för Dollond samt uppmana honom till nya försök.
Härmed lämnas följande utdrag ur brevet och i fotografisk reproduktion det Dollond förelagda beviset, vilka finnas i behåll.[2]
Uppsala d. 10⁄1 1755.
— — — »Såsom detta bref intet kom at afgå den postdagen som var ämnat, har jag fått tid att skrifva ett blad om Newtons Refraktions-Lag, hvilket jag nu medsänder. Herr Magistern kan däraf göra hvad usage han finner godt hos Herrar Mathematici därstädes. Jag hade lust at veta
- ↑ S. Klingenstierna: Anmärkning vid Brytnings-Lagen af särskilta slags Ljus-strålar, då de gå ur ett genomskinande medel in i åtskilliga andra. K. Vet.-akad. Handl. 1754, s. 297.
- ↑ Klingenstierna: Brev till Mallet. Manuskript i Astronomiska observatoriets i Uppsala manuskriptsamling, numera förvarad i univ.-bibl.
