SAMUEL KLINGENSTIERNA.
Släkt, barndom och ungdom.
Den förste kände av hans förfäder är hans farfarsfarfar,
klockaren Jöns i Hidinge socken i Närke. Dennes son fick
studera och blev 1610 kyrkoherde i Kräklinge i Närke.
Han kallade sig Laurentius Joannis Hidingius. Död 1652.
Sonen, Zacharias Klingius, nob. Klingenstierna, född 1602, var en av svenska kyrkans d. v. mest berömda män. Studerade i Uppsala, blev fil. magister 1639 och blev s. å. huspredikant hos friherrinnan Brita De la Gardie. Där blev han känd av Axel Oxenstierna och av honom sänd till Tyskland för att taga kännedom om de där utbrutna teologiska striderna. Efter vidare studier i utlandet blev han teol. doktor i Wittenberg 1647. Vid återkomsten blev han hovpredikant hos drottning Kristina och kyrkoherde i Nyköping. Blev Carl X:s biktfar och generalsuperintendent för hela svenska armén 1656, samt interimsbiskop över Seeland under svenska ockupationen 1659. S. å. blev han generalsuperintendent i Livland och prokansler för universitetet i Dorpat. 1661 nämndes han till kyrkoherde i Riddarholmen och blev slutligen 1665 den förste biskopen i Göteborg,[1] där han dog 1671, »därav att han lät skära en
- ↑ Han nämndes till superintendent, men vägrade mottaga platsen, om han ej blev biskop.
