igenom et transsumt af Wilsons bref. Detta lärer nu ofelbart wara orsaken, hvarför H. Dollond hvarken swarat på mitt bref, eller skickat mig Prismer och andra glas, som jag begärt. Jag tycker ganska litet om denna lumpna affaire-d’honneur, men tycker mig ändå intet kunna undgå at swara. Jag har ock redan projekterat et swar, hvaruti jag så mycket möjeligt warit, sökt at conciliera min caractère med hans förtjenst emot mig. I första hettan blef swaret nog starkt, men jag har strukit ut en hel hoper, kanske det är wäl ännu för starckt. Jag sänder en afskrift deraf härhos både derföre at jag tror H. Professoren skall wara curieuse at se hwad han kan anföra för skäl, som ock derföre, at H. Professoren må kunna giöra usage deraf hos andra, som Dollond eller hans Landsmän torde söka at prevenera. Jag ärnar sända det til secreteraren i Societeten, Dr. Birch, med begäran at det blir uppläst i Societeten innan det lemnas til honom. Jag begär ingen annan justice. — — — — — — —
Thet är mig en stor ära, at H. Clairaut wil taga den mödan at öfversätta mitt Papper om Aberrationerna och deras correctioner, och at införa det i Journal des Sçavans. Men jag skulle derwid påminna twå ting: först at mitt namn intet blir nämt, ty om jag skulle komma in med något til Petersburgiska Academien, som wore ungefär lika lydande, kunde det ligga mig i wägen, at det samma wore redan publicerat under mitt namn. Derföre synes wara bättre, at skriften blir anonyme så länge.
2:do. At ett litet avertissement blir infört efteråt, at jag blifwit warse en méprise begången i mit papper, men som på intet sätt ändrar conclusionerna, och at jag til corrigerande af samma méprise insändt det papperet jag senast öfverskickade till H. Professoren, under adresse à M. Clairaut, hvilket papper då införes. Jag har intet skrifvit något derom til H. Clairaut, utan ber H. Professoren wara så god at tala wid honom om dessa omständigheter.
Twå ting till skall jag be H. Professoren om at få weta;
