Sida:Kommentar till 20 och 21 kap strafflagen.djvu/17

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs

13

byggnaden kunna skiljas från sambandet med densamma och utgöra föremål för olofligt tillgrepp.

Str.L 10 kap. 20 § är tillämpligt, då någon egenmäktigt skiljer annan från besittningen af en fastighet.

Str.L. 12: 11 angår svikligt rifvande eller flyttande af gränsmärken.

Hvad angår naturprodukter äro dessa enligt svensk rätt objekt för tjufnad, försåvidt människor nedlagt arbete på deras frambringande eller tillgodogörande. Jfr 20 kap. 3 § enligt detta lagrums ursprungliga lydelse i. 1864 års strafflag samt Kungl. Maj:ts proposition n:r 21 vid 1890 års riksdag. Man kan sålunda stjäla växande fruktträd,[1] frukter af sådana träd, planterade jordfrukter, växande sådt gräs, af mejadt gräs (= hö), växande eller skuren säd, i skogen upphuggen ved eller därstädes liggande bearbetadt timmer samt torf, som skurits ur jorden och upplagts till beredning.

Däremot äro sådana naturprodukter, hvilka genom naturens åtgärd utan mänskligt arbete uppkommit (växa vildt), icke föremål för tjufnad. Tillägnande af torf ur torfhålan eller af växande men ej sådt gräs (= gräs å naturlig äng) faller endast under 24 kap. (åverkan).

Härvid är emellertid att bemärka 20 kap. 2 §, hvilket lagrum under vissa betingelser (hvarom närmare vid utvecklingen af denna §:s innehåll) till tjufnad hänför tillgrepp af i skog eller mark växande skogsprodukter.




Saken, som tillgripes måste vara (och för gärningsmannen te sig såsom) en annan persons (nämligen än gärningsmannens) tillhörighet, vara under den andres äganderätt.

Saker, som icke äro i någons ägo (res nullius) kunna ej vara föremål för tjufnad.

  1. 1734 års lag upptog såsom särskildt brott i M.B. 20: 11 åverkan å "annars mans fruchtbärande trä eller sådana, som vid thes gård till prydnad planterade äro".