Sida:Kommentar till 20 och 21 kap strafflagen.djvu/38

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
34

tillägnandet sker icke på ägarens bekostnad.[1] Enligt tysk rätt straffas en sådan handling (s. k. "Futterdiebstahl") såsom särskild förseelse.




  1. Lammasch, a. a. s. 9, uttrycker denna sats så, att, om någon förbrukar annans sak till dennes ostridiga nytta men mot eller dock utan hans samtycke, föreligger ej tjufnad. Såsom exempel anför L., att en piga i den sjuke husbondens stuga eldar upp hans ved mot hans uttryckliga befallning, i syfte att förskaffa honom nödig värme
    L. yttrar vidare att, då det ej är tillräckligt, att den tilltalade i följd af sin handling faktiskt riktat sig, utan då han måste hafva handlat för att rikta sig, föreligger ej tjufnad, om den, som orättmätigt sätter sig i besittning af annans sak, gör detta, icke för att öka sin förmögenhet, utan för annat ändamål. Det är sålunda ej stöld, om glada studenter en natt bortsläpa en bodskylt. Jfr Hagerup, a. a. s. 28 o. f.