(Enligt detta kapitels lydelse i 1864 års strafflag med förändringar
före 1890.)
Hvar, som stjäl gods eller penningar öfver femton riksdaler, dömes, för stöld, till straffarbete i högst sex månader, där ej annorledes här nedan stadgadt är.
Hvar, som stjäl gods eller penningar öfver femton riksdaler, dömes, för stöld, till straffarbete i högst sex månader, där ej annorledes här nedan stadgadt är.
Går värdet ej öfver femton riksdaler, och är gärningen ej utmärkt med sådan omständighet, att den ändock, efter ty i 7, 10 eller 12 § sägs, för stöld anses skall: då kallas den snatteri; och vare straffet därå böter, högst ett hundra riksdaler, eller fängelse i högst sex månader. (K. F. d. 16 juni 1875.)
Går värdet ej öfver femton riksdaler, och är gärningen ej utmärkt med sådan omständighet, att den ändock, efter ty i 7, 10 eller 12 § sägs, för stöld anses skall; då kallas den snatteri; och vare straffet därå böter, högst ett hundra riksdaler, eller fängelse i högst sex månader.
Den, som å skog eller mark, däri han ej äger del eller den han ej innehafver eller äger rätt att nyttja, olofligen fäller träd,i uppsåt att trädet eller något däraf sig eller annan tillägna, eller, i sådant uppsåt, olofligen tager, af växande träd, ris, gren, näfver, bark, löf, bast, ollon eller nötter; varde, ändå att han det icke bortfört, straffad såsom för stöld, där värdet går öfver femton riksdaler. Går det ej öfver femton riksdaler, vare lag, som i 24 kap. sägs. (K. F. d. 16 juni 1875.)
