2. om man stjäl från badande eller simmande, eller från sofvande ute å marken, eller från den i svår sjukdom ligger, eller från död människa;
3. om man stjäl något i likhus eller graf eller, under gudstjänst, från annan inne i kyrka eller annorstädes, där gudstjänst hålles, eller ute å kyrkovall.
Såsom för stöld, efter ty i denna § sägs, skall ock dömas, om skeppare, forman eller deras folk tillgripa hvad dem förtrodt är att föra eller förvara, eller om gästgifvare, värdshusvärd eller annan, som härbärgerar resande eller för sin näring eller vinning emottager gäster i sitt hus, tillgriper hvad i dess vård af gästen lämnadt är; så ock om man svikligen tager något från barn, som ej fyllt tolf år, eller från afvita.
Till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år dömes:
1. om man stjäl något i kyrka, ehvad det kyrkan tillhörer eller af andra där i förvar satt är;
2. om man stjäl penningar eller annat, som åt allmänna posten förtrodt är, ehvad det sker i posthus eller under forslingen;
3. om man stjäl ur försegladt bref, som ej åt allmänna posten förtrodt är, eller ur kläder, som någon bär på sig;
4. om man stjäl medelst inbrott, som i 9 § sägs, eller, för brottets föröfvande, bortförer och med våld eller list öppnar skåp, kista, skrin eller annan förvaringspersedel, som med lås, försegling eller annat dylikt stängsel tillsluten är;
5. om man stjäl nattetid i hus, som bebodt är, och gärningsmannen olofligen, dock utan inbrott, dit inkommit eller där sig undangömt;
6. om gärningsmannen för stöldens föröfvande sig med vapen inställt eller eljest användt ringare skräckmedel eller hot, än att gärningen till rån hänföras kan;
7. om man stjäl kreatur, som går i bete ute å mark;
8. om man stjäl af fartyg, som strandadt eller eljest förolyckadt är eller utan folk i sjö drifver, eller, under bärgning, hvad till dylikt fartyg hörer eller därå fördt var; eller
9. om man stjäl från den, som genom allmän farsot, eldsvåda, vattunöd, skeppsbrott, uppror, fiendes åträngande eller annan sådan nöd eller fara är satt ur stånd att sin egendom värja.
I de fall, som här ofvan i 5 och 6 §§ nämnda äro, skall, såsom för stöld, dömas efter ty där sägs, ändå att det tillgripnas värde ej går öfver femton riksdaler.
