sammanhang. Detta midtstycke visar inga andra skiljaktigheter än sådana som bero på bättre och sämre arbete.
Bården omkring midtstycket upptogs från början af ornamentsränder, vexelvis en zigzaglinie och ett platt snoddmotiv (fig. 44). Sedermera tillades längst ut en rad små cirkelsegment. Slutligen tillkommo längst ut (ibland samman med båglinierna) trepunkterade trianglar (fig. 64) ett ganska sent motiv, som synes vara främmande för hela den tidigare jernåldern. Den utveckling, som här försiggår, består således uteslutande i tillägg af nya motiv, icke uti ett ombildande af de redan gifna. På bronsbrakteaterne saknas de trepunkterade trianglarne, hvilket visar att de höra till denna brakteatgrupps äldsta tid. Som bronsbrakteaterna tillhöra den fjerde gotländska fyndgruppen, måste guldbrakteaterna med trepunkterade trianglar vara samtida med de senare grupperna.
I Statens Historiska Museum finnes en bronsbrakteat med trepunkterade trianglar, men denna brakteat är funnen samman med ett spänne, som tillhör den sjette fyndgruppen (Inv. 1667), hvilket på det yppersta stadfäster den nyss framhållna skilnaden i tid. Man arbetade således fortfarande E-brakteater i brons, ehuru de efter den fjerde gruppens period icke voro så allmänna, att döma efter hittills kända fynd, som exemplaren i guld.
Brakteaterna af gruppen H (fig. 66) bestå af en slät guldskifva, som vanligen omslutes af en fin snodd. Ytan indelas i flere fält och är ornerad med pålödda, på kant stående guldlameller samt likaledes pålödda guldkorn, oftast omslutna af en fin guldtråd. Denna typ uppenbarar sig ändå senare än E-gruppen och kan, på grund af tekniska skäl, anses vara samtidig med den femte gotländska fyndgruppen. För denna tidsbestämning talar äfven den omständigheten, att nedanför H-brakteaternas
