en god bonde å Funum (Funa gård eller by, Fundbo).[1] Den nu varande prepositionen å, medeltidssvenskans a, återgifves å runstenen med ᚬ, annars användes ᛅ = a. Här finnes således minst sagdt en reminiscens från a-tiden.
På den närliggande Brobyns egor stå invid hvarandra tvenne runstenar. Å den ene,[2] i en slinga hörande till gruppen B1 — således en grupp från a-tiden — läses att bröderna Vad, Tegn och Gunnar rest stenen åt sin fader Haursi, hvars ande gud bevare. Fader och ande skrifves ᚠᚯᚦᚢᚱ och ᚯᛏ — alltså äfven i detta fall a-tiden. På stenen derbredvid[3], i en slinga hörande till gruppen D2 — således en grupp, som finnes under a-tiden, men öfvervägande tillhör o-tiden — står, att den är rest af bröderna Tegn och Gunnar efter den tredje brodern Vad. Alltså hade Vad dött sedan stenen L. 305 och innan stenen L. 304 restes. L. 304 är således yngre än L. 305, hvilket väl öfverensstämmer med det resultat hvartill jag ofvan kommit, nämligen att gruppen D2 har en afgjordt yngre tycke än gruppen B1. Men då de båda stenarne äro resta af samma personer kan skilnaden i tid icke hafva varit så synnerligen stor, låt vara att en broder kan dö ett och annat decennium före sina syskon.
Det är icke omöjligt, att den fader Haursi, som stenen L. 305 omtalar, är densamme som sonen Haursi, som reste stenen L. 303, hvarigenom vi få slägttaflan
|
Tegn | |
     Vad Tegn Gunnar | |
- ↑ B. 549; L. 303; D. UL. 251. Dybeck är ej säker, om fadrens namn skall läsas ᛒᚽᚱᚾ eller ᚦᚽᚴᚾ. Bautil har det senare, hvilket synes sannolikare.
- ↑ B. 544; L. 305; D. UL. 248.
- ↑ B. 546; L. 304; D. UL. 249.
