En variant af berättelsen förekommer i en dikt om Jesu barndom, författad af den tyske skalden Konrad von Fussesbrunn, som lefde på 1100-talet. Der heter det, enligt ett referat i professor Alvin Schultz’ mycket förtjenstfulla arbete Die Legende vom Leben der Jungfrau Maria und ihre Darstellung in der bildenden Kunst des Mittelalters, på följande sätt:
»Så kommo de omsider till en del af vägen, som alltid gjordes osäker och farlig att passera genom ett tolf man starkt röfvareband. När nu den lilla karavanen [bestående af Maria med Barnet, Josef och tvenne åsnor] nalkades detta illa beryktade ställe, trodde en af röfvarne, att köpmän kommo med lastdjur, men då de resande kommit närmare och spejarens misstag blef tydligt, blef han föremål för kamraternas begabberi. Harmsen beslöt han att göra sig skadeslös på de resandes bekostnad, att taga åsnorna, behålla Maria som sin hustrus slafvinna, uppfostra Jesus till tjenare åt sin son och döda Josef. Men barnets underbara blick utöfvade ett så märkligt inflytande på syndaren, att han hade uppgifvit sin plan redan innan de hunnit fram till hans hem. Han skyndade i stället förut, bad hustrun på bästa sätt pryda huset och tillreda en måltid för gästerna, som nu undfägnades på det bästa. Röfvarens hustru tillredde ett bad åt barnet, och som hon hos detta anade något underbart, förvarade hon badvattnet.
Under tiden blef måltiden tillredd i trädgården på en plats, som omslöts af fruktträd och vinrankor. Efter måltidens slut tillbragte den heliga familjen natten i röfvarens hus och reste följande morgon vidare.
»Lönen för det gästfria mottagandet skulle icke uteblifva. Under en strid med köpmän blef röfvaren svårt sårad och fördes af stallbröderna till hemmet. Då kom hustrun ihog badvattnet, som hon hade gömt, strök deraf på mannens sår och denne blef genast frisk.
