af bildföreställningarnas nu insedda betydelse, kunna utföra en förnyad granskning af dessa vigtiga forntidsminnen — en granskning, hvilken omständigheterna icke medgifvit mig att företaga förr än under denna sommar —, var jag lycklig nog att med mig såsom medarbetare få förena den erfarne fornminnestecknaren och runläsaren, f. d. Antiqvitets-Intendenten P. A. Säve och Docenten M. B. Richert.
Den 10 sistlidne Juli fram på eftermiddagen kommo vi till Göksstenen. Det är en större vräksten eller löst liggande klippa, som å den ristade vestra sidan är 10 fot hög och 17 fot lång och som mäter omkring 44 fot i omkrets. Hela ristningen omslutes, utom å venstra sidan, af en runskrifven orm, och bildfältets längd är 8 fot och 6 tum (allt decimal-mått) och största bredd 5,50. Ormslingans bredd och således runmyndernas höjd vexlar från 0,35 till 0,50 fot, från den å fältet förekommande hästens främre öronsnibb till svansens ände är 2,60 fot, o. s. v. Stenarten är gråsten af något lösare gry, dock hafva figurer och runor föga lidit genom afflagning sedan stenen för nära 200 år sedan aftecknades. Likväl hade redan då flere stycken bortfallit från den venstra eller norra sidan och dymedelst har en del af inskriften gått förlorad. Men den tiden fanns ännu qvar å ett, som det tyckes, redan då frånskildt, men nu försvunnet stycke, en liten runslinga med 9—10 mynder, hvilka för sig likväl ej gifva någon mening och ej häller passa såsom fortsättning åt någotdera hållet i den stora runslingan[1].
Afritningen utfördes genom att öfver de med krita omsorgsfullt uppdragna figurerne utbreda ett stort papper, samt att sedan derå med blyerts afteckna
- ↑ Genom en i sanning lycklig tillfällighet har likväl detta för alldeles förloradt ansedda stycke senare blifvit återfunnet. Se nedan.
