Iurar m. Ehuru detta namn hittills icke är funnet å någon annan runsten, ligger dock icke något främmande i dess bildning, utan synes det vara sammansatt af rent Nordiska delar. Den sista stafvelsen ar är utan tvifvel den samma, som så ofta användes i Nordiska namn, t. ex. Gunn-ar, fht. Gunda-char, Gund-heri, fe. Guð-here, Ragn-ar, fht. Ragan-har, Regin-heri. Uti namnets första del återfinna vi troligen samma Iur, som i de runska namnen: L. 294, 302, 485 Iuruntr, motsvarande det Fornn. Iörundr, hvilkas oomljudna form ar L. 484, 539, 775 Iaruntr, af det blott i Fornn. befintl. iara f., kamp, strid. Kanske är det fht. Iarant samma namn. Iur-ar vore således: kampens herre, stridsherrskare, och således liktydigt med Gunn-ar.
Kaum utgör det sista ordet i inskriften, såsom jag sökt tolka henne. Det motsvaras, i formelt afseende, å ena sidan af det Fornn. och Gotl. gaum f., akt, uppmärksamhet, fht. gouma; samt å den andra af Gotl. kaum n., jämmer, klagolåt, kauma jämra. Men intetdera af dessa synes har kunna passa, och allra minst det senare, hvilket, utom i Gotl., icke synes hafva vunnit burskap inom Norden, och egentl. tillhöra den Tyska tungan, såsom fht. kûmon vn., klaga, kûmo adv., med möda, knappt, nht. kaum. Då meningen här tyckes fordra ett ortnamn i dat., styrdt af præp. i, så återstår intet annat, än att förklara det såsom kommet af något dåtida gårdsnamn Ka’ar eller Ka’ir pl., med en dat. Ka’um (tvestafvigt). En gård med detta namn kan också gerna hafva funnits och just i denna egnd, nämnligen invid den bara 1½ mil derifrån, mellan socknarna Kjula, Jäder och Sundby, liggande sjön Ka-fjärden[1], hvilken i forntiden möjligen kan hafva fått sitt namn just af denne sedan dess försvunne eller till namnet förändrade gård, eller också, tvärtom, gården af fjärden.
