ra och underwisa låta, uti Catechesin och deras Christendom, efterfråga och förhöra hwad de kunna om Helgedagarne lärdt af Predikan, dageligen med dem hålla bön, läsa utur Bibelen eller några andra Gudelige och här i Wårt Rike wedertagne böcker, så ock ett troget inseende hafwa på deras lefwerne, och dem med egit exempel till Gudachtighet föregå: Dock at de sig afhålla ifrån diupsinnige frågor och Läro-stridigheter, som them enfaldigom äro för höga och kunna gifwa anledning till någon willfarelse. Men at uti Private och enskylte huus, Man- och Qwin-kiön, gambla och unga, kiände och okiände, få eller flere, skola hafwa frihet sig at sambla och tillhopa komma, alt under förewändning, at bruka sin Andacht och enkannerliga Gudstiänst, den der med de wanlige Sön- och Helge-dagars Texters predikan- och uthläggande, böners och nya bönesätts förklarande, finnes på åthskillige ställen wara förrättad; Thet anse Wi hwarken för nyttigt eller oumgängeligt, utan mera såsom en skadelig nyhet, som en god Ordning i Wåre Christelige Församblingar förstörer, hwilcket i Längden till Sielfswåld, Missbruk och många farlige oredor skulle tillfälle och anledning gifwa, utom det till befruchtandes är, at mången af oförstånd och okunnoghet i sin Christendom lätteligen kunde blifwa till sådane irrige Meningar och Lärosatzer anförd, som med then rena Evangeliska Läran ej wore öfwerens-
