och byar på landet i sänder sammankalla, på det de med all Säkerhet måge förnimma deras framsteg i Christendomen, och dem til den rätta Salighetens grund och kundskap föra: Dock må Prästerne icke utgifwa några Skrifteligen af dem upsatte Christendoms Spörsmål och swar, förr än de wederbörligen äro öfwersedde och authoriserade. Och aldenstund Sön- och Helge-dagar, hwilcka till Guds ähra och Pris böra anwändas, af många obetänckte härtills med allehanda syndigt och ogudachtigt lefwerne, såsom Spel och dryckenskap samt annat förargeligit wäsende, i synnerhet på krogar och kiällare, blifwa missbrukade, hwilcket, igenom de för detta utgångne Stadgar och Förordningar, strängeligen är förbudit; Altså pröfwa Wi jemwäl det wara högst nödwändigt, at en wafksam och alfwarsam upsicht deröfwer hålles, huru de öfwerträdelser, som emot Kongl. Stadgan om Eeder och Sabbats-brott den 17. Octob. 1687. både i Städerne och på landet föröfwas, hädanefter af wederbörande Fiscaler, Upsyningsmän och betiente må angifwas och till lagligt afdömmande fortskyndas. Och på det de, till större fljt at upspana dylika förbrytelser och derwid sina ämbeten behörigen förrätta må upmuntras; willia Wi dem icke allenast halfparten af desse ofwannämde, utan ock af alla de öfrige böter, som i Stadgan om Eeder och Sabbats-brott äro utsatte, tilläggia. Wi biude och befalle fördenskull al-
