ro; ty antingen skulle uti wåta månaderne det ymniga rägnet dränka och bortföra alt hwad där blifwit utsatt, eller ock utställa wäxterne, då de blifwit igenom watnets aflopp ifrån jord blottade, för heta och torka uti den warma tiden; derföre til förekommande af alt detta, hafwa de warit omtänkte, at jämna högderne och ställa dem i lika flackhet med slätterne igenom afsättningar öfwer hwarandra, hwilkas bredd och högd de weta inrätta efter backarnes mer eller mindre stupande. Dessa anwända de til åtskilliga wäxter, och gifwa hwart slag i synnerhet de ställen, som öfwerensstämma med dess naturliga trefnad. De wäxter, som tåla mästa torka, få öfwersta rummet, och de som äro mer granlaga, det nedersta; så at sedan rägnet fyllt jorden uti de öfwersta afsättningarne, ledes det igenom fårar, på de andra: Utom det desse eljest njuta af rägnet lika, få de äfwen hwad de öfre haft för mycket af watn.
Desse afsättningar warda 4 til 5 fot öfwer hwarandra anlagde, hwars jordkanter få af solhetan och rägn omsider den hårdnad, at de i flera år kunna uthålla: Icke desto mindre hafwa de wid dem utsatt åtskilliga träd, hwars rötter om hwarandra flätade både befästa kanterna, skygga de utsatte wäxterne för wind och solheta, jämwäl pryda de i trappewis tilredda högderna med rätt artigt utseende.
När jorden uti afsättningarne med en liten plog eller spada blifwit uprörd, samt med en upnedstående kam i stället för Harf slättad, gifwes henne stundom under arbetet så mycken gödsel, som de wäxter, hwilka de deruti ärna utsätta, fordra; dock rätt sparsamt. De blöta häldre gödseln med watn uti runda i jorden murade gropar, och dermed watna de utsatte fröen och plantorne: stundom lägga de en hand full aska öfwer dem, föregifwande, at den gödsel, som utbredd kommer at ligga emellan Säde-stånden, wore utan nytta och förgäfwes utkastad.
