SlumbostäderI fråga om bekvämligheter ha stora framsteg gjorts på senare tid. Hälften av smålägenheterna i vissa distrikt av Göteborg sakna dock tambur och i Lund finns tambur blott till var tredje lägenhet i det undersökta beståndet. Den bostadsstatistiska undersökning som nu genomföres synes bekräfta, att i flertalet städer mellan hälften och tredjedelen av alla bostäder sakna denna viktiga beståndsdel. Ännu sämre är det alltjämt med garderober och klädskåp. I vissa städer sakna upp till två femtedelar av lägenheterna vatten och avlopp. Ofta saknas även eget avträde. I Göteborg hade 1931 blott 30% av arbetarlägenheterna vattenklosett. Flertalet av avträdena voro gemensamma för flera hushåll: 85,s% av avträdena delades av 3 eller flera hushåll, 21,5% av 4 eller flera hushåll.
Man brukar säga att Sverige saknar "slums" i den mening termen flerstädes har tillämpning i utlandet – detta beroende dels på att de bofälliga eller eljest dåliga bostäderna i Sverige äro kringspridda i hela bostadsbeståndet och således ej koncentrerade på det sätt, som ger slumkaraktär, och dels på att svenska familjer vanligen i det längsta uppehålla en viss bostadskultur även under ytterligt svåra förhållanden. Detta är sant, ehuru blott i viss grad. En hel mängd svenska städer ha faktiskt utpräglade slumdistrikt, t. ex. Jönköping och Malmö för att inte beröra de två största städerna. Som en kuriositet må nämnas, att våra båda universitetsstäder, som på grund av den myckna där församlade över- och medelklassen eljest ståta med fina genomsnittstal, ävenledes ha utpräglade slumkvarter – Uppsala t. o. m. i det inre av staden, där i bakgårdarna ofta inretts ruckliga bostäder i gamla uthus och dylikt, och Lund i bl. a. den gamla s. k. judestaden. Vi äro övertygade om att flertalet professorer, studenter och andra hyggliga människor kunnat promenera i åratal i dessa traditionsmättade, vackra städer utan att märka detta förhållande. Den svenska fattigdomen och nöden är ju också ofta så förtjusande pittoresk – betraktad utifrån.
