till samhällets större frikostighet emot de hjälpsökande och till den på grund därav kring sig gripande "understödstagarandan".
Mot bakgrunden av den bild som nyss tecknats framstår ytligheten av dessa båda uppfattningar klar. Det är verkligen i viss mån fråga om ett kvalitetsproblem; det kan icke förnekas. Tekniken och den moderna tidens livstakt ha nämligen stegrat kvalitetskraven. Det är alltså en större kvotdel av landets totala arbetskraft, som är av den lägre kvalitet att den icke helt uppfyller de stegrade produktionskraven, och som därför vid arbetslöshet har svårt att vinna anställning. Denna utveckling är utan tvivel en av de underliggande, mera permanent verkande tendenserna i den process, varigenom massarbetslösheten framvuxit.
I huvudsak är emellertid den rådande massarbetslösheten och naturligtvis framför allt ungdomsarbetslösheten sammansatt av i och för sig fullt arbetsdugliga personer, som haft förutsättningar att fylla även de stegrade kraven på arbetsduglighet. Till denna väsentligare del är alltså arbetslösheten orsakad av den ekonomiska desorganisationen. Här består emellertid det djupt tragiska sambandet, att en längre tids arbetslöshet själv orsakar framtida lägre arbetskvalitet och därigenom stegrar i första hand risken för alltjämt fortsatt arbetslöshet men även möjligheterna till en rent asocial utveckling.
Oavsett om arbetslösheten ursprungligen orsakats av eller själv orsakat lägre kvalitet hos arbetskraften, ligger emellertid det centrala orsaksförloppet bakom den lägre kvaliteten alls icke på "viljans" område. Än mindre kan förloppet på ett för företeelsens förklaring väsentligt sätt ledas ned till att denna "vilja" skulle vara snedvriden genom en så näraliggande orsaksfaktor som de offentliga understöden och "understödstagarandan". Utan understöd eller med lägre understöd skulle under nu rådande förhållanden den personliga nedbrytningsprocessen vanligen försiggå än snabbare och mera förödande. Det är
