Sida:Kris i befolkningsfrågan folkupplaga.djvu/127

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
125
FRÅGAN VÄXER

Frågan växer

FJÄRDE KAPITLET.

Den närmaste framtidens befolkningspolitiska

åsiktsläge.

Frågan gäller då härnäst, hur människor i allmänhet politiskt komma att reagera inför avfolkningen.

En kort tid komma de flesta kanske inte att fästa sig stort vid det hela. Folk tänker av gammal vana mest på själva befolkningstalen och mindre på deras rörelsekoefficienter. Och då människan så småningom blivit rätt långlivad, påverka förändringsfaktorerna blott relativt långsamt själva befolkningens storlek. För den allra närmaste tiden ha vi dessutom, som redan påpekats, att räkna med ett tillfälligt uppehållande av själva födelsetalen på grund av den ojämna åldersfördelningen.

Men snart kommer befolkningsstorleken att nå sitt höjdläge och börja minska och ungefär samtidigt komma födelsetalen att av den ojämna åldersfördelningen tillfälligt tryckas särskilt långt nedåt. Om då dessutom födelsekontrollen ytterligare kraftigt gripit kring sig, vilket vi här antagit, kommer hela saken snart att diskuteras livligare. Diskussionen kommer att populariseras genom beräkningar av de tidpunkter, då svenska folket kommer att ha minskats så och så mycket.


Folkhushållets sammankrympning och åldringarnas

övertalighet.

En av födelsekontrollens verkningar kommer dessutom praktiskt att snart visa sig på ett sätt som är kännbart för envar. Åldersfördelningen är, som redan flerstädes påpekats, kraftigt