Sida:Kris i befolkningsfrågan folkupplaga.djvu/250

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
248
SOCIALPOLITIKEN OCH FOLKETS KVALITET

underbetalningen; den vore i alla händelser svår att placera in i avtalssystemet. Få vi på landsbygden äntligen en ordnad bostadsinspektion, så kommer den kanske att döma ut överloppsstugan som fått vara bostad, och arbetsgivaren har intet intresse att reparera upp den, åtminstone icke för detta bruk.

Likadant är det på andra håll i näringslivet. Det fanns även en art av patriarkalism i hantverket och i bruksindustrien, som nu med liknande verkningar håller på att försvinna. Arbetsintensitetens uppdrivande och lönevillkorens standardisering undanrycker den ekonomiska grundvalen för de mindre väl utrustade individernas materiella existens och deras inordning i nationens arbetsliv – driver dem därigenom ut i nöd och asocialitet.

I gamla tider voro ibland rentav hela yrkesgrenar inom den sociala arbetsfördelningen i högre eller lägre grad förbehållna dessa mindre väl utrustade individer (såsom t. ex. ofta visst kommunalt arbete, en del mera oregelbundet grovarbete vid hamnar och arbetsplatser o. s. v.). Därmed är nu slut. Dessa yrken ha fackligt upporganiserats på vanligt sätt, och det har icke blott varit ett ekonomiskt intresse utan även en social ambition för dessa arbetargrupper att stegra löneanspråken, arbetsintensiteten och arbetsanspråken i nivå med eller över annat industriellt arbete. Även av produktionstekniska skäl kunna för övrigt numera dylika osanerade led i produktionen icke längre tillåtas i den högkapitalistiska epoken.

Men allt flera människor bli över och bli utanför produktionslivet. Ännu för ett par decennier sedan kunde en arbetaränka förmå fastighetsägaren att göra om ett fönster till en dörr och så i en liten lägenhet på nedre botten öppna en specerihandel eller mjölkbutik. Våra arbetarkvarter voro fyllda av dylika "magasin", där traktens arbetarkvinnor under flitigt skvallrande inköpte sina förnödenheter. Även denna idyll håller på att försvinna: den konsument–kooperativa rörelsen rationaliserar, industrialiserar och förbilligar varudistributionen, och