Sida:Kris i befolkningsfrågan folkupplaga.djvu/297

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
295
EJ ETT LÄKARNAS FACKPROBLEM

Ej ett läkarnas fackproblemläkarfackföreningarna, medicinalstyrelsen och de medicinska lärarkollegierna. Såsom alla avgränsade yrkesgrupper äro läkarna ofta benägna att förbehålla sig frågorna om hur de själva och deras verksamhet skall inordnas i samhället såsom ett slags medicinska "fackproblem". Detta kan så mycket mindre vara lämpligt som allt det här avhandlade ingalunda är endast medicinska saker utan socialpolitiska, fördelningspolitiska och administrativa frågor. Och vi erinra om att vår läkarkår, alla enskilda och ofta lysande undantag till trots, inte besitter över sig av sociala kunskaper, detta till stor del just på grund av brister i läkarutbildningen, som inga fortbildningskurser kunna avhjälpa. Därtill kommer att läkarexpertisen i vissa av dessa frågor – t. ex. offentlig poliklinik i konkurrens med privatpraktik, tjänsteläkarnas anställnings- och avlöningsförhållanden och, vad gäller den redan utbildade läkarkåren, även läkarutbildningen och läkarkarriären – icke är och icke kan vara opartisk utan tvärtom måste vara starkt ekonomiskt intresserad; en sak som i och för sig är självklar och vars påpekande inte på minsta sätt innebär en förebråelse. Ju förr läkarkåren inser, att dessa problem äro allmänt medborgerliga sociala probli fn, ju mer skall det stora reformverket gagnas. De komma då även att klarare se betydelsen av att den socialpolitiska opinionen och i sista hand hela vårt folk göres intresserat att medarbeta i dessa reformer, vilka trots den ringa plats de för närvarande intaga i den offentliga debatten äro väl så betydelsefulla som en hel del andra politiska frågor, som nu stå alldeles i förgrunden.

Ett särskilt viktigt krav inom denna allmänna ram gäller den psykiska hälsovården. Utan överdrift kan det sägas, att den i vårt land är skamligt försummad. De senaste decenniernas psykologiska forskning ger oss ingen ro, då den lär oss hur mycken brottslighet och allmän asocialitet, neuros, förkommenhet och bristande personlig effektivitet i olika hänseenden, som skulle kunnat förebyggas. Rika återvinningar av pà riktigare