Sida:Kris i befolkningsfrågan folkupplaga.djvu/348

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
346
SOCIALPOLITIKEN OCH FAMILJEN

Vad särskilt gäller barnens fostran är därvid ett märkligt faktum värt att i detta samband särskilt understryka. Något väsentligt i de pedagogiska program, som nu kämpa för förståelse, var den tiden tillgodosett. Saken illustreras kanske bäst genom det påpekandet, att t. ex. programmet om "funktionell uppfostran" var överflödigt, eftersom detta krav på ett självklart och fullständigt sätt redan var uppfyllt, utan att man behövde utstudera särskilda lek- och undervisningsmetoder. Disciplinproblemet låg också alldeles annorlunda, eftersom då merparten av alla vardagshandlingar på ett helt annat sätt voro reglerade genom ett system av ändamålsenliga, traditionsfästa, pliktförbundna sedvänjor, och eftersom därvid "lydnaden" var självklarare, psykologiskt lättare och även nödvändigare ur ändamålsenlighetssynpunkt. De nya pedagogiska programmen ha i själva verket huvudsakligen kommit till för att skapa en ersättning för sociala miljöfaktorer,,som familjeinstitutionen tidigare inrymt men icke längre inrymmer.

När denna patriarkaliska familj idealtypiskt beskrivits såsom statisk är detta – vilket till slut skall understrykas – sagt i sociologisk mening, gäller familjen såsom social form för mänsklig sammanlevnad. Man får här söka värja sig för ett från det behandlade problemets synpunkt ytligt betraktelsesätt, som icke klart tar i sikte de enskilda människornas psykiska relationer till varandra inom den givna sociala formen. Även i gamla tider gjorde sig naturligtvis oavbrutet gällande utomordentligt starka rubbningar av icke minst ekonomisk natur men även i andra hänseenden. Missväxterna voro vanligare och mera ödeläggande, krig och plundringar förekommo oftare liksom förödande folksjukdomar, rättsväsendet hade stundom en mycket stor instabilitet o. s. v. Levnadsstandarden var för de breda massorna synnerligen låg och nöd hotade oavbrutet. Dödligheten var mycket större; människorna levde i ständig närhet till döden. Men vi tala här om något helt annat än allt detta, nämligen om det faktum, att man vid mindre fullständigt