Hoppa till innehållet

Sida:Kris i befolkningsfrågan folkupplaga.djvu/357

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
355
FRIHET OCH TVÅNG

Frihet och tvångtyglades och begränsades, dels av stadfäst tradition och dels av de rent faktiskt mycket begränsade valmöjligheterna i ett statiskt samhällstillstånd.

I huvudsak är denna "frihet" således ett upplösningsfenomen bland alla de andra under det liberala övergångsskedet, och ingreppen från det allmännas sida äro i huvudsak blott en ersättning för de eljest felande tyglande och begränsande faktorerna. Tvånget är icke större än det som utövades av traditionen och av valmöjligheternas begränsning i gamla tider. Inom denna ram kommer alltid en frihet att bestå. Men en frihet utan förnuftig ram är godtycke och därtill en farlig art av godtycke, då friheten består i makt över andras livsföring.

Ordets makt över tanken är som bekant särskilt stor just när de på grund av livligt missbruk genom århundraden suddiga orden "frihet" och "tvång" komma med i spelet. Människor synas aldrig kunna lära sig förstå att en viss slags frihet för somliga är förtryck och tvång över andra och att större frihet för de senare förutsätter en samhällelig kontroll över de förras handlande. De synas oemottagliga för den elementära insikten att hela samhällsordningen, alla lagar, seder och konventioner, sätta gränser för allas vår frihet och detta vanligen just för att garantera oss alla ett större och icke ett mindre mått av frihet. D. v. s. i praktiken är man icke fullt så enfaldig, som man alltför ofta låtsas vara i mera principiella resonemang. Under tämligen stor enighet ha vi i Sverige genomfört mycket stränga ingrepp i de epidemiskt sjukas frihet för att skydda oss andra från smitta, vi ha kontroll över livsmedelsförsäljning, över vattenförsörjning, över stadsplaner och husbyggande, över butikers öppethållande och över arbetstidens längd, vi ha skolplikt och bostadsinspektion o. s. v. Allt detta är förvisso starka moment av tvång infogade i samhällets institutionella ram för att värna en frihet, som för lagstiftarna framstått väsentligare än den genomförda frihetsinskränkningen. Om vi hade skrivit denna bok i demagogiskt syfte och