Sida:Kris i befolkningsfrågan folkupplaga.djvu/394

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
392
SOCIALPOLITIKEN OCH FAMILJEN

socialismens politiska makt ej räckt till för mera än den mest påträngande nödens avhjälpande, däremot ännu ej för en till roten gående socialpolitisk omgestaltning av hela den nationella fördelningen och konsumtionen. – För konservatismen ligger åsiktsdilemmat djupare. Befolkningsfrågan framhäver detta dilemma. Befolkningsfrågan kan nämligen inte lösas i ett liberalkonservativt samhälle.

Vid bedömandet av denna moderna paradox – den individualistiska och liberala konservatismen – får man inte glömma, att hela den liberalistiska ideologien är en intressestyrd rationalisering av en inställning, som präglat den sociala utvecklingen blott under en historiskt sett mycket kort genombrottsperiod. Den avspeglar de krafter, som förde till upplösning av det gamla stationära ståndssamhället. Efter att i långa tider och i vårt land ända in på 1800-talet ha levat ett litterärt intressant men sociologiskt fullkomligt betydelselöst liv inom vissa ytterligt intellektualiserade, socialt anormala kretsar där individens rätt och frihet dyrkades, sjönk denna egocentriskt individualistiska inställning under industrialiseringen ned. i allt bredare samhällslager, grep till och med i viss utsträckning arbetarklassen och bondeklassen. Framför allt stadskulturen och borgerligheten genomsyrades intill hjärterötterna.

Det är här platsen att erinra om att historien dock aldrig sett ett samhällstillstånd i jämvikt och harmoni, som icke varit grundat på fasta värdeskalor inom en kollektivistisk psykologi. Den till allmän kulturkris stegrade sociala spänningen i vår tid är i sista hand ett uttryck för den alltjämt oförsonade brytningen mellan å ena sidan människornas av industrialiseringen framdrivna individualistiska psykologi från genombrotts- och upplösningsskedet och ä andra sidan det ävenledes genom industrialiseringen skapade ökade behovet av social organisation och samverkan inom förstorade sociala enheter. Industrialiseringen har sprängt de gamla enheterna: bygd, släkt, familj; har ställt de enskilda människorna ensammare i samhället; har