Sida:Kris i befolkningsfrågan folkupplaga.djvu/40

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
38
MALTHUSIANISMEN OCH NYMALTHUSIANISMEN

För den ekonomiska vetenskapens utveckling råkade denna orientering vara en omätbar fördel. Wicksell var nämligen ett geni, och sedan han en gång genom sitt intresse för befolkningsfrågan letts in på ekonomiska studier fortsatte han och korn längre fram i tiden att i synnerhet på penning- och kapitallärans område göra insatser, som äro grundläggande för hela den moderna nationalekonomien. Men här äro vi närmast intresserade av hans roll att till Sverige förmedla kännedomen om den då redan mycket gamla diskussionen i befolkningsfrågan.

Rosenkindad står Wicksell upp på ett ungdomsmöte i nykterhetsföreningen "Hoppets här" i Lutherska missionshuset i Uppsala och håller ett föredrag, vari han söker visa, att den allmännaste orsaken till dryckenskapslasten liksom till allt annat moraliskt elände (särskilt de sena äktenskapen, "dubbelmoralen" och prostitutionen) är fattigdomen. Stödd på Malthus härleder han så fattigdomen ur folkökningens ständiga press mot näringsutrymmet och drar därefter den vanliga nymalthusianska slutsatsen, att i längden blott en frivillig barnbegränsning inom äktenskapen kan lägga grunden för ett lyckligare samhällstillstånd. Han vädjar till läkarna att utan att akta på fördomar lämna även de mindre bemedlade anvisning på preventivmedel och föreslår bildandet av särskilda måttlighetsföreningar, vilkas medlemmar skulle förbinda sig att icke sätta fler än två eller högst tre barn till världen.

Till förkunnandet av dessa läror anser Wicksell ingen plats, icke ens själva predikstolen vara för hög. Han säger sig väl inse, att de, som vilja gå i spetsen, skola få röna hela faran och obehaget av att vara vägbrytare för en ny idé. Först de kommande generationerna skola rätt uppskatta deras gärning. "Men för hvar och en, som älskar sitt land och sitt folk", så slutar Wicksell, "för hvar och en, som icke sätter sitt personliga välbefinnande högre än allt annat i verlden, för honom kan det icke vara likgiltigt, om våra efterkommande skola för