Sida:Kris i befolkningsfrågan folkupplaga.djvu/48

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
46
MALTHUSIANISMEN OCH NYMALTHUSIANISMEN

naturliga urvalet i fråga om människan i och med detsamma vore upphäfdt."

Flodström utvecklar denna tankegång genom att även ta hänsyn till den olika fruktsamheten hos olika folkslag. Wicksell var icke alldeles oemottaglig för detta argument; som han sedermera ofta skulle möta. Hans ståndpunkt var emellertid, att det då bleve människans uppgift att i stället för det blinda och barbariska urval, som "kampen för tillvaron" verkställer genom nöden och eländet såsom medel, sätta en rationell rashygien. Wicksell ansåg emellertid icke problemet i högre grad aktuellt och misstrodde med goda skäl den dåtida, oftast starkt chauvinistiska rashygienen.

Läkarna i Sverige visade i denna strid mestadels en ingrodd konservatism och en bristande social förståelse. Såsom kår ställde de sig patetiskt på den konventionella moralens sida. Belysande är en "förklaring till allmänheten", som i anledning av Wicksells föredrag avgavs av "Upsala läkareförening", vari föreningen "i läkarekonstens namn" nedlade en allvarlig protest mot varje användning av preventivmedel. För att göra denna tidsbild fylligare skola några satser ur detta märkliga dokument här citeras.

Föreningen talar först om hur fin och vetenskaplig den är: den består icke blott av medicinska studenter utan räknar även såsom sina ledamöter alla medicinska fakultetens lärare och stadens samtliga praktiserande läkare. Den förfasar sig därefter över Wicksells yrkanden – i första hand hans vädjan till läkarna att "äfven i detta fall ställa sin erfarenhet till den lidande mänsklighetens tjänst" genom att "påvisa något medel, hvarigenom äktenskapligt umgänge kan möjliggöras, utan att qvinnan varder befruktad" – vilka påstås "i vårt samhälle och särskildt i de enskilda hemmen i så hög grad ha sårat sedlighetskänslan". Föreningen kan icke "iakttaga tystnad, hvilken möjligen kunde gifva, låt vara äfven i ringaste mon, ett sken af bifall eller samtycke".