Sida:Kris i befolkningsfrågan folkupplaga.djvu/68

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
66
DE ALLMÄNNA BEFOLNINGSTEORIERNA

ANDRA KAPITLET.

De allmänna befolkningsteorierna.

Det ter sig mycket svårt för ögonblicket att på det gamla vanliga sättet lägga upp enkla och allmängiltiga "vetenskapliga" lagar för att vinna rationellt motiverade åsikter i befolkningsfrågan. Utvecklingen själv har förlöpt alltför överraskande.


Nativitet och inkomststandard.

Den malthusianska befolkningslagen är till en början alldeles satt ur spelet. Någon befolkningens press emot näringsutrymmet i Malthus' mening existerar uppenbarligen icke i samhällen med utvecklad västerländsk civilisation. Under moderna förhållanden är det nämligen rent faktiskt inte ens så, att stegrad levnadsstandard leder till ökad befolkningsmassa och vice versa.

Malthus' misstag var, som redan Marx och dennes än tidigare engelska föregångare påpekade, att han i grunden såg befolkningsfrågan såsom ett problem om biologiska och därför allmängiltiga lagar och ej såsom ett problem om sociologiska, variabla förhållanden. Han kom därför att inrikta hela sitt intresse på dödlighetstalen. Det var genom en höjd eller sänkt dödlighet, som han antog att befolkningen skulle reagera inför en sänkt resp. höjd levnadsstandard. Fruktsamhetstalen fingo i hans teori stå närmast såsom biologiska konstanter.

Nymalthusianismens praxis, födelsekontrollens utbredning, har emellertid i stället gjort fruktsamhetstalen till befolkningsproblemets viktigaste variabler. Därvid har närmast ett alldeles