Sida:Kris i befolkningsfrågan folkupplaga.djvu/80

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
78
DE ALLMÄNNA BEFOLKNINGSTEORIERNA

Rent allmänt måste man härvid minnas att olikheterna inom varje socialgrupp regelbundet äro mycket större än de eventuella olikheterna mellan genomsnitt för de särskilda grupperna.

Vad speciellt gäller de icke direkt biologiskt definierade intellektuella och moraliska egenskaperna, är det vidare att erinra, att det alls icke framstår självgivet, vilka egenskaper, som äro socialt önskliga och än mindre i vad inbördes rangordning och med vilka kvantitativa värdekoefficienter. Även bortsett härifrån är det ju bekant, att hela problemet om vetenskapligt kontrollerad mätning av intellektuella och moraliska egenskaper ingalunda är löst. Och det bör understrykas att dessa egenskaper måste ges en kvantitativ definition och kunna mätas för att överhuvudtaget kunna infogas i dylika jämförelser mellan socialgrupper. Icke minst i antropometriska och statistiska undersökningar syndas alltjämt mot denna vetenskapliga princip. Man tror sig kunna införa t. ex. intelligensen på indirekt väg men gör sig därvid skyldig till ett cirkelresonemang, ty man antager då att ståndscirkulationen arbetar selektivt efter intelligensen, vilket är just ett av problemen.

Hela denna vetenskapsgren befinner sig tvärtom blott i sina första ansatser, och tillfredsställande massmätningar, som mera slutgiltigt skulle kunna ligga till grund för vederhäftiga jämförelser mellan sociala grupper, äro icke gjorda. De enstaka undersökningar som gjorts – speciellt intelligensjämförelser, där den vetenskapliga metodiken hunnit längst – ha dock tydligt ådagalagt, att skillnaderna mellan medeltalen äro långt mindre än man tidigare ofta velat tro samt att de äro särskilt små i jämförelse med de individuella skillnaderna inom de jämförda socialgrupperna, vilket, som redan påpekats, manar till stor försiktighet redan vid dessa skillnaders statistiska tolkning och naturligtvis än mer i hög grad inskränker räckvidden av de rashygieniska slutsatser, man möjligen är benägen att draga från dylika skillnader.

Ett exempel bör kanske givas för att illustrera det sist sagda.