Hoppa till innehållet

Sida:Kristin Lavransdotter 1949.djvu/790

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

sinne. Och det fanns alltid nog som hon kunde sysselsätta sina händer med. Över hennes huvud bullrade Gaute med något — så hörde hon att han steg i sängen däruppe. Modern rätade ryggen ett ögonblick — log litet mot den lilla lågan i lampan. Hon rörde läpparna svagt, gjorde korstecken över sitt ansikte och bröst och framför sig i luften. Så tog hon upp sömmen igen.

Björn, den gamla hunden, steg upp och ruskade på sig, sträckte sig flat på framtassarna, medan han gäspade. Så tassade han över golvet till sin matmor. Genast när hon klappade honom, lade han upp framtassarna i hennes knä — när hon talade vänligt till honom, slickade han ihärdigt hennes ansikte och händer, medan han slog med svansen. Så traskade Björn tillbaka igen — vände på huvudet och såg bort på henne: ont samvete lyste ur de små ögonen och ur hela hans kraftiga, satta kropp ända ut till yttersta svansknorren. Kristin smålog stilla och låtsade som om hon inte såg något — då hoppade hunden upp i hennes säng och lade sig i ring vid fotändan.

Om en stund blåste hon ut lampan, nöp skaren av veken och kastade ned den i oljan. Sommarnattens ljus stod som en halvdager utanför den lilla rutan. Kristin läste de sista bönerna för i dag, klädde stilla av sig och smög i säng. Hon lade huvudkuddarna till rätta under bröst och skuldra, och den gamla hunden makade sig in mot hennes rygg. Strax efter sov hon.


Biskop Halvard hade gjort Sira Dag till sitt ombud i bygden, och av honom köpte Gaute biskopstiondet för tre år framåt. Han tillhandlade sig också hudar och matvaror i bygden, skickade alltsamman på vinterföre till Raumsdal och vidare till Björgvin med fartyg om våren. Kristin tyckte inte riktigt om dessa sonens företag — själv hade hon alltid sålt till Hamar, för det hade både hennes far och Simon Andresson gjort. Men Gaute hade avtalat ett slags handelsgemenskap med sin svåger, Gerlak Paus — och Gerlak var en duktig köpman och nära släkt med många av de rikaste tyska handelsmännen i Björgvin.

Erlends dotter Margret och hennes man hade kommit till Jörundgård sommaren efter faderns död; de skänkte stora gåvor till kyrkan för hans själ. När Margret var ungmö hemma på Husaby hade det inte sått mer än måttlig vänskap mellan henne och styvmodern, och då hade hon inte brytt sig mycket om de små halvbröderna. Nu var hon trettio år gammal och hade ej fått barn i sitt äktenskap; nu visade hon de vuxna, vackra bröderna den ömmaste systerlighet, och hon åstadkom avtalet mellan sin man och Gaute.

Margret var ännu en vacker kvinna, men hon hade blivit så stor och tjock att Kristin trodde sig inte ha sett maken till digert fruntimmer. Men desto fler silverplattor fingo rum på hennes bälte,

782