Tornväktaren
(uppspringande).
Hvad är det för ett satans väsen! hvem är det som tutar midt på ljusa dagen?
Kammarjunkaren
(framspringande
barhufva).
Hvilken fördömd otur! jag har mitt visitkort i hatten — hela verlden får veta att kammarjunkar von Luften varit oppe i tornet! (rifver sig i håret).
Tornväktaren.
Se hur de titta opp från gatan — jag blir olycklig — ack jag arma anka! (klår sig i hufvudet).
Kammarjunkaren
(rusar mot Tornv.).
Karl hvar är min hatt?
Tornväktaren.
Herre! hvar är min tut?
Sjömannen
(sätter luren emellan
Kammarjunkarns och Tornväktarns hufvuden och tutar).
Tornväktaren
(sticker armen i lur-
tratten).
Tyst då! vill herrn att jag skall trakteras med vatten och bröd på Kungens Kröningsdag?
Sjömannen
(lemnar honom luren).
Så tag den då, din torndyvel.
Kammarjunkaren.
Jag måste skynda mig ner för att få tag i honom innan det blir för sent. (springer åt ena sidan af balustraden) Maka åt er govänner.
Första person.
Var så god och stig på (ger rum för Kammarjunkaren och visar nedåt).
Kammarjunkaren (återkommande).
Jag har alldeles förlorat hufvudet! (springer ner i hufven).
