Hoppa till innehållet

Sida:Kroningsdagen1844blanche.djvu/8

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 8


 Hur skönt i rymdens ljusa salar
 Högt öfver jordens strider nå!
 En högre stämma till oss talar
 Ju närmare vi himlen stå.
 
 Se der ha vi hela staden!
 Gator, gränder hela raden
 Skåda vi från balustraden —
 Allt i brokigt hvimmel står.
 Folk af alla stånd och stater,
 Dagakarlar och magnater,
 Barn, mamseller och soldater!
 Larmet emot höjden når.

Tornväktaren
(utvisar platserna).

Ingen får stå på norra sidan — den är upptagen.

Madamen.

Det är bästa sidan det — inte kan man se något på den södra inte.

Tornväktaren.

Kan hon inte se något? — klättra opp på tuppen då, så ser hon väl.

Första person
(öster).

Jag undrar om det dröjer länge innan processionen börjar — kors hvad menniskornu se små ut dernere — — bajonetterna äro som knappnålar och tschakåerna som små snusdosor.

Madamen
(öster).

Vi måtte väl inte heller se så stora ut nedifrån.

Andra person
(öster).

Åh, hon ser väl ut som en kråka, kan jag väl tänka.