Sida:Kungl. humanistiska vetenskaps-samfundet 9.pdf/271

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


25

Anmärkningar till läsningen.

Fol. 1r.

  • Rad 1. Æru: initialen är ifylld med röd förg.
     ſtouur: Klemming felaktigt stouur; punkten efter ordet sammanfläter med sista bokstafven (r), men synes säker.
  • Rad 2. toꝼt: ser vid första ögonkastet ut som om det vore af yngre typ med bistafverne gjorda medelst ett penndrag i stället för äldre två, men vid närmare granskning finner man att typen är den gamla.
  • Rad 2. ærv: nedre delen af r nästan utplånad.
  • Rad 5. vitu: de båda mellersta bokstäfverna nästan utplånade.
  • Rad 6. han: förkortningstecknet nästan försvunnet.
     Skuldum: S pålagdt med röd färg.
  • Rad 7. ſvm: Klemming orätt sum.
     Faþir: F pålagdt med röd färg. Schlyter S.G.L. XI p. xciii läser ffaþir; hvad S. tagit för dubbelt f är förmodligen konturlinjerna till en och samma majuskel, hvilka så förbundits med röd färg.
  • Rad 8. aþingi: det kan vara ovisst, om man bör läsa ihop de båda orden. Klemming läser dem åtskils; de stå hvarandra dock så nära som i och mælli rad 2 ofvan.
  • Rad 9f. aþin-gi: jfr rad 8!
  • Rad 11. Vill: initialen är ifyld med rödt.
  • Rad 12. ſiunæt[i]ng: det senare i är ej läsbart, men det tycks ej finnas plats för e.

Fol. 1v.

  • Rad 1. þeim: Klemming läser þenn men öfver första stapeln, som också är längre än de tre öfriga, skymtar svagt men säkert ett i-streck fram.
  • Rad 3. Möjligen har det ursprungligen stått en punkt efter Mærkr.
  • Rad 3. vægnær: öfre delen af första æ starkt sliten.
  • Rad 3. ƙvlꝺr: möjligen har stått ƙulꝺr: nedre delen af bokstafven är f. ö. så sliten, att man ej med säkerhet kan afgöra, om ej kanske stått ƙylꝺr.