Sida:Kungl teatrarna J Svanberg del 2 - 8.pdf/12

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
166
KUNGL. TEATRARNE

af lidelse för skådespelarkonsten, slutit sig till Sarah Bernhardts sällskap och snart blifvit passioneradt förälskad i henne; efter halftannat år kom det emellertid till en uppseendeväckande brytning mellan makarna; herr Damala lämnade både hustrun och teatern, kom visserligen tillbaka och försonade sig med henne, men var nu sjuk och bruten; han afled den 18 aug. 1889.

Vid sitt första gästspel i Stockholm uppträdde Sarah Bernhardt vid fem aftonföreställningar i Victorien Sardous dram »Fédora», i hvilket stycke hon under utomordentligt bifall utförde titelrollen, samt vid en middagsföreställning i »Valérie» och i den särskildt för henne af Jean Richepin skrifna 3-akts-pantomimen »Pierrot Assassin».

Vid sitt andra gästspel, hösten 1902, hade hon en rikare repertoar. Hon uppträdde då i titelrollerna i »La Tosca» af Sardou, »La dame aux camelias», »Hamlet», »Frou-Frou», »L’aiglon» (roll: le duc de Reichstedt) och »Phèdre», det sistnämnda stycket gifvet som matiné. Hvart och ett af dessa uppträdanden blef en triumf för den berömda skådespelerskan.

I februari 1915 nödgades hon tillföljd af en benskada låta amputera sitt högra ben ofvanför knäet. Detta lät dock icke afskräcka den nu öfver sjuttioåriga skådespelerskan från vidare uppträdande på scenen, sedan hon skaffat sig ett konstgjordt ben. Knappt ett halft år efter operationen planerade hon en ny Amerika-turné.


Anna Maria Javette. K. T:ne 1 juli 1883—30 juni 1886.

Född i Stockholm den 2 nov. 1857 (dotter af lärftskramhandlaren Johan Fredrik Javette och Johanna Christina Rosendahl). Efter idkade sångstudier för fru Jeanette Jacobsson debuterade hon på Kungl. Stora Teatern den 15 maj 1882 som Margareta i »Faust» och lyckades genast vid sin debut förvärfva publikens sympatier. Efter ytterligare två debuter, som Ingeborg i »Den bergtagna» den 1 sept. 1882 och som Anna i »Wermländingarnc» den 6 jan. 1883, erhöll hon fast anställning vid operascenen. Hon gjorde sig sedan ofta bemärkt för sin vackra röst, och ägnade sig under sin korta sceniska bana med allvar och hängifvenhet åt sin konst. Utom debutrollerna uppträdde hon som Rebecca i »Judinnan», Selika i