gjorde honom mycket lämplig för de konungsliga, mäktiga och kraftiga gestalter, hvilka tillhöra bassångarnes repertoar. Men äfven i mera lifliga roller, såsom Kasper i »Friskytten» och Sulpiz i »Regementets dotter» fyllde han väl sin plats. — Vid konung Oscars regeringsjubileum i september 1897 erhöll han medaljen »Litteris et artibus» och 1902 blef han riddare af Vasaorden. — Gift med Dagmar Engström (från Kalmar).
Walfrid Holmberg. K. Dr. T. debuter 12 dec. 1884—30 mars 1885, 10 ggr.
Född 1861. Redan under skoltiden uppträdde han i maj 1877 på ett par å Ladugårdslandsteatern af några jämnåriga gymnasistkamrater gifna föreställningar till förmån för Linné-stoden, hvarvid uppfördes Blanches »Järnbäraren», där Holmberg spelade förförarens, brukspatron Dahls roll, samt lustspelet »Sparlakansläxor». Bland de öfriga, som medverkade vid dessa föreställningar, märktes Axel Ringvall, den sedermera så populäre operettskådespelaren, Frans Envall och Wilhelm Klingstedt, hvilka äfvenledes några år därefter ägnade sig åt scenen, (Klingstedt dog helt ung), samt Wilhelm Dorph, sedermera den i vida kretsar kände stadsmäklaren i Stockholm. — Sedan Holmberg år 1880 tagit studentexamen fortsatte han studierna i Uppsala. Hans håg stod emellertid till scenen, och under spelåret 1884—1885 debuterade han på Kungl. Dramatiska Teatern som Florentin i »Den hvita halsduken», hvarjämte han äfven uppträdde som Edmund i »Den gifta mannen i staden och på landet», som en löjtnant i »Erasmus Montanus» och i några andra småroller. Sedermera valde han den juridiska banan, blef vice häradshöfding samt år 1895 rådman i Härnösand och år 1903 auditör vid Kungl. Norrlands trängkår.
Emilie Henrietta Spångberg, sedan Fru Walter. K. St. T. debuter 12 mars, 1 juni och 2 dec. 1885.
Från Västerås (dotter af illitterate rådmannen därstädes Carl Spångberg och Henrietta Seurling). Hon debuterade på operascenen i tre partier: Pamina, Anna i »Friskytten» och Micaela i »Carmen». Uppträdde sedan på konserter i Göteborg, där hon blef gift med praktiserande läkaren därstädes, sedermera professorn, doktor Karl Axel Walter.
