hon åter Nya Teatern i Stockholm, som nu stod under Josephsons och Holmquists befäl. Hon blef där flitigt använd i mycket varierande uppgifter: mrs Clarkson i »Främlingen», Furia i »Catilina», Kristina i »Mäster Olof» vid första uppförandet af Strindbergs skådespel, Regina von Emmeritz, prinsessan Eboli i »Don Carlos», Celia i »Som ni behagar», Jacqueline i »Ljusstaken», titelrollen i Lilla slarfvan och Messalina i »Arria och Messalina», som blef en verklig glansprestation.
Våren 1887 uppträdde hon på Södra och Djurgårdsteatern som Cyprienne i »Låt oss skiljas» och Clotilde i »Familjen Benoiton».
Vid den kungliga scenen, där hon var anställd 1887 till 1901, fick hon till sin första roll Thalea i »Häxan» (på Stora Teatern), som ej låg rätt för hennes lynne och läggning. På Dramatiska Teatern spelade hon under dessa år Beatrice i »Mycket väsen för ingenting», grefvinnan i »Gnistan», Kristina i »Mäster Olof» (verseditionen, vid dess första uppförande på scenen), grefvinnan Zicka i »Dora», Suzanne d’Ange i »Falska juveler», lady Milford i »Kabal och kärlek», Sanda i »Bröllopet på Valéni», titelrollen i Grefvinnan Sarah, Magda i »Hemmet», Messalina, grefvinnan Orsina i »Emilia Galotti», Lona Hessel i »Samhällets pelare», Rosa i »Pater noster», Clotilde i »Fjärilsfebern» och Clotilde i »Råttan», fru Noirel i »Lilla svärmor», prinsessan Elise i »Madame Sans-Gêne», Claire de Beaulieu i »Herr Derblays giftermål» (på en soaré den 11 maj 1897), Regina von Emmeritz, markisinnan Elena i »På nåd och onåd», Odette, drottningen i »Hamlet», Fru Inger till Östråt, Basilea i »För kronan».
Sommaren 1901 tog fru Fahlman engagement hos Alb. Ranft. Hon uppträdde först på Djurgårdsteatern i en fransk fars »Sendraget», därefter hufvudsakligen på Svenska Teatern. Bland hennes roller voro Tekla i »Fordringsägare», Adelaide i »Johan Ulfstjerna», majorskan i »Hjältar», Herodias i »Johannes», mrs Warren i »Mrs Warrens yrke», majorskan på Ekeby i »Gösta Berlings saga», den kvinnliga hufvudrollen i Nihilisten, grefvinnan Terzky i »Wallenstein», fru Haberland i »En kvinnas roman», fru Gudula i »De fem Frankfurtarna», fru Lavinia i »Det lyckliga valet», grekinnan i »Primrose». Älskvärda, spirituella och hjärtevarma äldre damer utförde
